fredag 10 maj 2013

Warm bodies

Igår såg jag Warm bodies, som jag warmt rekommenderar!

Det var länge sedan jag såg en biofilm som helt enkelt levererade, den var rolig, charmig, självironisk och precis lagom larvig. Och med fina musikval. Som de flesta amerikanska filmer så dassade den av lite mot slutet när de skulle knyta ihop påsen, men första halvan var ett enda långt fånleende från publiken.
Zombietillståndet är en rolig liknelse för hur hela tonåren kändes, att vara fångad i sin egen tröga, driftstyrda kropp, hasa fram med apatiskt ansiktsuttryck och bara få fram stammande gutturala läten när man ska försöka kommunicera med sin omgivning: "Come on, say something human!"

Minus:
-Hela Edward Cullen-grejen med att huvudpersonen "R" ska skydda Julie hela tiden. Första gången han ser henne pepprar hon zombies i slow motion med ett jättestort vapen och ändå säger han "Keep you safe" i typ 45 minuter efter det (trots att han knappt kan prata alls och dreglar hjärna).

- Bechdeltestet har INGET att hämta här.

Plus:
Jag skrattade. Humorn hade tajming. Zombien var söt. Julie hade en bästis som tilläts ha en personlighet. Bra musik. Jag kommer se den igen.
SHARE:

2 kommentarer

  1. Noen kjente band/artister som bidro musikalsk?

    SvaraRadera
  2. Jag gillade den mää! Men som sagt.. Slutet! Varför kunde inte typ, de inse att han hade en zombiekönsjukdom eller nåt.. Måste allt vara så gölligt.

    SvaraRadera

Kommentera med respekt, alla kommentarer förhandsgranskas innan publicering.

© Lina Neidestam

This site uses cookies from Google to deliver its services - Click here for information.

Blogger Template Created by pipdig